Krigets konsekvenser

Se indhold fra:
Fred & Frihed
    Ikkevold
  nr. 1 - 1999

- se andre blade

När kriget mot Jugoslavien är inne på sin tredje vecka är det svårt att se några framgångar. De målsättningar om att mildra en humanitär katastrof, hindra en etnisk utrensning och upprätta fred och stabilitet i regionen har på inget sätt uppfyllts.
Många åsikter har lyfts fram om de olika militära medlens möjligheter att uppnå dessa mål. Kritiken mot de valda medel ökar kraftigt. Några av krigets konsekvenser är beräknade och andra är oförutsedda.
Den nuvarande fasen av bombningar riktar sig mot civila mål som broar, kraftvärmeanläggningar, radiostationer, elektricitetsverk, telefoncentraler, kemiska fabriker, avloppssystem, tv-sändare, kontorsbyggnader i centrala Belgrad, dricksvattenpumpar och vägar.
Målsättningen har nu blivit mycket mera diffus och konsekvenserna har blivit oöverskådliga. Antalet rapporterade bomber som "missar" sina mål ökar i takt med antalet flygräder. Flyktingläger, bostadsområden, varulager och civila arbetsplatser har träffats av kryssningsmissiler "på avvägar".
En tredje typ av konsekvenser är de långsiktiga, som inte omedelbart är synliga. Vi vet från Gulfkriget att förstörelsen av infrastrukturen medförde enorma konsekvenser för civilbefolkningen. Brist på rent vatten, mat, medicin och förstörd infrastruktur har tagit livet av 500 000 människor. Hur många som i framtiden kommer att förlora livet som resultat av NATOs krig mot Juguslavien går ej att beräkna, men siffrorna från Irak skrämmer.

Radioaktiv framtid
En sorts konsekvenser som inte har uppmärksammats i särskild grad är långsiktiga effekter av den ammunition som används mot pansarfordon. Den vanliga blyammunitionen förmår inte att tränga genom moderna pansarfordon.
Därför har militära forskare försett pansarbrytande ammunition med radioaktivt uran. Detta väger 2,5 gånger mer än stål, bryter genom pansarplåt och sprider ett moln av radioaktiva partiklar vid varje träff.
Det finns idag solida vetenskapliga bevis för att det uran som på detta sätt spreds vid Basra i södra Irak har resulterat i ett ökat antal dödfödda barn, barn som föds med missbildningar och leukemi. Enligt amerikanska veteranorganisationer har radioaktiviteten också bidragit till att upp emot 100 000 soldater från Gulfkriget lider kroniskt av "Gulfkrigs-syndromet".
De A-10 flyg som i dagarna används mot tanks i Serbien och Kosovo/a är utrustade med sådan ammunition, likaså är de Apache-helikopter som planeras att användas inom kort. Allt talar för att Kosova kommer att bombarders av denna sorts ammunition och på så vis kontamineras av radioaktivt material för många år framåt.
Det är på sin plats att ställa frågan om detta krigs målsättning kan rättfärdiga dets konsekvenser på lång sikt?

Dold agenda?
Många har förundrat sig över den till synes otroligt dåliga konsekvensanalysen från NATOs sida i detta krig. Trots otaliga varningar påstår de sig vara överraskade över flyktingströmmarna, över Milosovics bristande samarbetsvilja och bombernas möjlighet att hindra etnisk utrensning.
Låt oss för ett ögonblick vända på resonemanget: Tänk om det faktiskt är så som NATOs Europachef säger: " Allt går enligt planerna!". Kan det finnas en dold agenda, annorlunda än den officiella, som NATO följer? Det vi vet om resultatet är att Serbiens militärapparat är kraftigt reducerad.
Vi vet också att stora delar av Kosova är tömt på albaner och många hus är förstörda. Vi har fått bekräftat att de nya medlemmarna i NATO är 100% lojala med Washington. Kan det vara så att hela operationen hänger ihop med NATOs utvidgning österut? Är USA i färd med att utföra en kniptångsmanöver mot Ryssland och/eller Kina?
I så fall får kriget i Kosova ses ihop med den ständigt starkare andra delen av kniptången: AMPO (Det Japansk-Amerikanska samarbetet). De geopolitiska konsekvenserna av en sådan politik kommer troligen få fredstraktatet efter första världskriget att framstå som ett genidrag (i jämförelse).
Jag tror att det är viktigt att diskutera på vilket sätt det nu pågående kriget kan komma att ändra den politiska bilden i Europa. Försvarsalliansen NATO söker ett existensberättigande och har i sin medelålderskris angripet ett annat land utan stöd i FN-stadgan, internationell rätt eller OSCE stadgan.
När det vi observerar verkar sakna rationella orsaker är det viktigt att lyfta blicken från TV- skärmens störande, ytliga och propagandistiska bilder och kommentarer.

Framtiden
Det är svårt att se någon lösning på det som nu sker. En sak är dock säker, inte mer av den medicin som så drastiskt har försämrat patientens hälsotillstånd. De många som förespråkar en invasjon med markstyrkor har en överdriven tro på militära medel i humanitäre och politiska konflikter.
Att fortsätta krigen med marktrupper vill med all sannolikhet pågå i åratal, medföra ännu flera dödsoffer, militära och civila, samt ännu flera förstörda bostäder. Ett långvarit krig mot de många paramilitära och kriminella grupperna i området vill vara ett hinder för varje politisk lösning.
Bombningar måste stoppas och vapenvila införas. Därefter bör någon som inte är aktiv part i denna konflikt ta ansvar för förhandlingarna Jusst nu är det svårt att se någon annan än Ryssland i denna rollen.
Kanske ryssarna kan få hjälp och stöd från något neutralt land. Eller kanske OAU (Organisation for African Unity) kan spela en viktig roll i denna konflikt. Dessa förhandlingarna måste vara förutsättningslösa och få ta den tid som krävs.
Kanske vore det klokt att inkludera fler parter och se regionen i ett större sammanhang. De 550 000 serbiska flykingarna från Bosnia och Kroatien som i dag lever i Serbien är en viktig bricka i en framtida politisk lösning. Övergreppen mot serber får inte heller sopas under mattan när framtiden skall formas.
Snarast möjligt bör ett stort antal observatörer flygas in för att övervaka vapenvilan, rapportera om övergrepp, och möjligtvis också fungera som förbindelselänk mellan de olika parterna i konflikten. Den på kort sikt mest angelägna och svåra fråga som måste lösas är hur NATO villkorslöst kan dra sig tillbaka utan att förlora ansikte.

Jørgen Johansen arbejder i Institu tionen för Freds- och Utveck lings forskning vid Göteborg Universitet